Jag har läst denna bok med undertiteln ”Livet efter stormaktstidens krig” skriven av historikern Erik Petersson. Han har, trots svårigheter med källäget, försökt beskriva på vilket sätt och varför den dåvarande svenska statsmakten började prioritera stöd till skadade och invalidiserade före detta soldater.
Boken behandlar framför allt perioden då Gustaf Wasa började skapa en slags stående armé och fram till efter det stora nordiska kriget avslutades 1721. Det var under denna period som Sverige växte fram som en regional stormakt. Det var en period som kostade samhället och staten en stor del av pengar och människor. Enligt boken beräknades omkring 80 % av de människor som skrevs ut som soldater dö av framför allt sjukdom av krigshandlingar.
Läsaren möter inte särskilt många sårade och skadade soldater i texten. Det är mestadels en beskrivning av kungamaktens bevekelsegrunder och motiv till att skapa ett rudimentärt stöd som beskrivs. Det är nog så intressant. Boken är inte särskilt svår att ta till sig och kräver inga särskilda förkunskaper andra än en grundläggande kunskap om svensk historia under den beskrivna perioden.
Läshörnan 