Pesten

… är ju en bok författad av Albert Camus. Det är en ju faktiskt alldeles rätt bok att läsa i dessa pandemitider. Boken skildrar hur ”pesten” drabbar, den då franska staden, Oran i Algeriet. Boken är skriven som en krönika över de händelser som skedde under den tid som pesten levde i staden.

Det hela börjar med att människor upptäcker massor av döda råttor runt om i staden. Så sakteliga börjar människor att insjukna, dödstalen stiger under en lång period.

Boken skildrar hur ett antal personer arbetar för att bekämpa pesten och de människor som drabbas av den. De tvingas att arbeta i en stad som snabbt blir avstängd från omvärlden. Inga människor får resa dit och ingen får lämna staden. Myndigheterna vidtar de åtgärder som krävs för att förhindra flykt från staden. Allt eftersom förändras människors levnadssätt, människor försätts i karantän, antalet sjukhusplatser utökas.

Boken skildrar människor som tvingas leva åtskilda från nära och kära, en del förlorar sina nära för sjukdomens framfart. Det är en ytterst välskriven bok. Jag fastnade mycket fort i berättelsen och med de personer som skildras. Denna berättelse påminner delvis om dagens pandemi i det att människor av omständigheterna tvingas att vara åtskilda (eller åtminstone hålla ett visst avstånd) från varandra.