Jag har läst denna lilla bok författad av Maggie Nelson. I boken resonerar hon kring sin favoritfärg – blått. Hon diskuterar kring kärlek (ett förhållande som avslutats) och om livet i övrigt. En mångfald av citat och texter från författare dyker upp löpande i hennes text. Förlaget beskriver boken som …
… en hybrid mellan poesi och essä; en lyrisk, filosofisk och inte minst självutlämnande undersökning av lidelsen och lidandet, av kärlekens och önskningarnas tillkortakommanden – allt reflekterat genom färgen blå.
Maggie Nelson är i boken resonerande och helt öppenhjärtig över sina erfarenheter och tankar om livet.