(S)-koden

… är ett debattinlägg om socialdemokratin skrivet av Carl Hamilton. Han skriver om hur det socialdemokratiska partiet en gång inte var ett parti som alla andra. De lyckades snarare att hitta en annan väg (det han kallar ”(S)-koden”) skild från hur andra socialdemokratiska partier förhöll sig till det marxistiska arvet. En betydelsefull vägvisare var Nils Karleby och hans bok ”Socialismen inför verkligheten” som gavs ut 1926.

Wikipedia sammanfattar skriftens budskap som följer: ”Först och främst krävdes det arbetande folkets ”delaktighet i de sakliga produktionsfaktorerna”, ”vidgning av offentlig verksamhet” och skapandet av en ”offentlig kapitalbildning”. Vidare fordrades en utbyggd ”socialpolitik till arbetarklassens lyftning”, en skol- och utbildningspolitik ”och andra åtgärder, syftande att relativt öka tillflödet till ‘högre’ och minska till ‘lägre’ yrken och därvid åvägabringa ekonomisk likställighet”. Men framför allt, och som han avslutade sitt verk”:

a) Det vägledande är ej en mekanisk utsugningsteori, som i verkligheten ej kan lämna vägledning i det praktiska arbetet… /…/ Ej heller ett aprioriskt krav på offentlig äganderätt eller ett generellt system för produktionen.

b) Intet uniformt samhälle. Ingen absolut fullkomlighet. Ingen patentordning efter medeltidens; utan växlande liv efter växlande krav, fritt initiativ och kamp; vi veta ej vad resultatet till slut blir av det vi skapa, ej precis hurudant det samhälle blir beskaffat, som framgår som resultat av vår strävan. Utvecklingen är icke slut med oss; vi äro blott dess bärare i nuet.

Carl Hamilton sammanfattar (S)-koden i följande tre punkter:

1. Gemenskapsbyggandet är frihetens förutsättning.
2. Politiken kan och ska leda.
3. En metod för socialt lärande: folkrörelsen.

I boken utvecklar han sedan innehållet i dessa tre delar och beskriver samtidigt hur partiet hamnade vilse från 1980-talet och framåt. I slutet av boken presenterar han ett utkast för ett framtida socialdemokratiskt program som tar tillvara partiets traditioner men som samtidigt inte håller för hårt på traditionerna. En del av de punkter han anför där är inte svåra att hålla med om, andra känns svårare att köpa rakt av.

Boken är ett intressant och läsvärt inlägg om var och hur socialdemokraterna har hamnat där man befinner sig idag. Carl skriver klart och enkelt – det behövs inte att man trängt in i tung ideologisk teoribildning för att hänga med i bokens tankar. Är man det minsta intresserad av socialdemokratisk politik är detta en bok att läsa.